Sweet & Colorful

Att vakna och fånga ögonblicket

2012-02-02T09:18:00.001+01:00

Jag vaknade bland skrynkliga lakan, med ett litet sovande barn på var sida. De andades tungt, tryggt... En mjuk liten puss på varje panna och vi bara låg tysta bredvid varandra medan vi lät sömnen sakta rinna undan innan vi kände oss redo att möta en ny dag. Till och med lille I som brukar vara ett vilddjur på morgonen låg tyst och stilla. Utanför fönstren färgades himlen mjukt orange och rosa, molnen svepte sakta förbi och det var som ett skådespel ämnat enbart för oss tre. Det gäller att fånga ögonblicken och jag tror att vi alla tre gjorde det. Sparade det och låste in det i tryggt förvar inom oss.
Nu väntar förskola och högskola för oss. Vi kastar oss ut i kylan som bitande kall river på kinderna...

Grått möter gyllene

2012-02-01T09:12:00.000+01:00

I väntan på...

2012-01-30T11:54:00.002+01:00

Min fantastiskt vackra vän klär verkligen i sin mage. Det liksom strålar om henne! Inuti hennes fina mage väntar en ny familjemedlem på att få möta världen... Jag längtar!

Idag är det exakt 1 vecka kvar.

Frihetsberövade

2012-01-30T11:12:00.003+01:00

Jag försöker skapa lite vårkänsla hemma. Jag vill ha liv. Jag vill ha grönt, grönt, grönt...!

Tre små pärlhyacintlökar inlåsta i en bur. Som om de hålls fångade och frihetsberövade tills dess att

vårsolen mjukar upp frusen jord...

På mitt bord

2012-01-29T20:36:00.000+01:00

Mina absoluta favoriter då det kommer till blommor.

Svamlande svindlande

2012-01-26T21:41:00.000+01:00

Tomma pappersark fyller mitt skrivbord. I ett virrvarr utav vitt ligger de där. Digitala, tomma pappersark svävar ut i ett onåbart sus och försvinner, bleknar sakta och dör bort. Jag låter tankarna rusa, som marathonlöpare genom minnen, svunna tider och ett svagt nu. Mitt hjärta slår snabbare och jag låter bläcket fylla tomrum. Bokstäver. Ord. Meningar. Som när tomma avenyer fylls av brokiga människoklickar tills det inte går att urskilja några ansikten. Jag ser mig omkring och inser hur allting har blivit. Det finns ingen annanstans jag vill vara. Framför mig ser jag hur solens mjuka, gyllene ljus slås sönder av trädstammar, värmer mossan under mina bara fötter och känner den ljumna brisen som smeker min nakna hud. Jag kan vara rädd och jag kan stå aningslös, tveka innan jag med kraft hoppar. Havet. Havets brus och mjuka sand som formar sig under min tyngd. Havets doft och havets kraft. Jag och du är likadana. Orkeslösa. Bleka skuggvålnader med glödande hjärtan, rusande puls och rubinfärgat blod som fyller våra kroppar med liv och lust. Jag vill ha en tom målarduk och bara låta färgerna tömma mitt inre. En kaskad av känslor, tankar, rädslor, viljor som blir ett försök till att skapa konst. Sommarkväll. Sommarkväll. Tystnad och guldgnistrande kvällar. Doften av granbarr och fuktigt gräs. Skirt tyg längs med mina brunbrända ben och blekta hårtestar som saltvattenssträvt smeker mina fräkniga kinder. Lyckan som fyller mig på samma gång doften av sommar letar sin väg in genom mina öppna fönster. Vita, nytvättade lakan och färska ängsblommor på köksbordet. Jag vill vara där. Jag ljög när jag sa att det inte finns någon annanstans jag vill vara. Jag vill vara i sommartid.

Ett urval: Bröllopsfotografering Mia & Andreas Olsson

2012-01-25T20:04:00.002+01:00

I slutet av Juli 2011 fick jag äran att följa med min otroligt duktiga vän Vera som assistent på en bröllopsfotografering. Vi hade en fantastisk dag med den vackra bruden Mia och brudgummen Andreas samt deras familj och vänner! Oppmanna och Arkelstorp var grönskande ljuvt och sommaren visade sig från en ypperlig sida. Trots att regnet hängde i luften lyckades vi ta bilderna innan de första dropparna föll och landade på våra nästippar.

Jag fick lära mig mycket och tänkte nu bjuda på ett urval av de foton som jag tog under deras speciella dag.

Oh happy day

2012-01-24T22:13:00.000+01:00

Jag lyckades! Mitt byte av undervisningsämne gick igenom igår, dagen före kursstart. Jag har varit så otroligt stressad över att inte veta hur terminen skulle komma att se ut men med stöd, vilja, hjälp från nära och kära samt en himla massa envishet har jag nu följande år utstakat. Åtminstone då det kommer till mina studier. Mitt namn stod till och med på uppropslistan och jag kunde svara JA! precis om alla andra i salen utan en massa förklaringar och krångel. Introduktionen för Engelska-kursen var spännande. Det blir minst sagt ett tufft år att kämpa sig igenom!

Morgonman

2012-01-22T10:04:00.002+01:00

Vaknade med hjärnan delvis kvar i drömmen - ville hålla fast vid känslan som präglade mig just i den sekunden. Ett slags harmoniskt, flytande tillstånd där allting var rätt. Bredvid mig låg han. Min skäggiga, vackra man. 1.97 lång med benen uppdragna intill kroppen så att han skulle få plats ordentligt. Han är alltid extra fin i morgonljus; det disiga ljuset som fönstren motvillig släpper igenom när natten sakta men säkert övergår till dag. Mjukt och varsamt smekte det honom tills han slog upp ögonen och blinkade några gånger som för att vänja sig mot kontrasten som uppstår när sömn hårt slås sönder av verkligheten. Hans blick får mig att dra efter andan varje gång. Sammetsmjuka, bruna ögon som så ärligt ser på mig. Nyvaket hår, rufsigt står det på alla håll. Lite för långt men precis sådär som jag vill att han ska ha det. Hans leende som får det att pirra i magen trots att vi snart varit tillsammans i sju år. Nu går han omkring i köket med musik på hög volym och diskar, dammsuger och plockar undan efter frukosten. Jag älskar att känna honom närvarande och att se honom uppslukad av musiken. Min fantastiska man - söndagen är vår!

New

2012-01-20T13:49:00.002+01:00

NY FRISYR

Hjälplös

2012-01-19T08:00:00.000+01:00

På väg mot Kristianstad. Jag frågar men får inga svar och tiden tycks tung på mina axlar. Jag avskyr känslan att bli trampad på, jag avskyr känslan som infinner sig då människor skyller på principer för att de inte vill, orkar eller vågar fatta egna beslut och visa medmänsklighet. Jag avskyr att min framtid ligger i någon annans händer. Jag stampar på samma ställe och kommer inte någonvart. Som om jag befinner mig i en bubbla, instängd och omringad av tjocka ogenomträngliga väggar. Jag pressar med hela min kroppstyngd mot det som skiljer mig från mitt mål men det går inte hål på den mur min bubbla utgör. Hjälplös. Som att skrika för full hals på botten av ett gränslöst hav.

Symbol

2012-01-18T20:57:00.003+01:00

Fred. Min favoritsymbol; harmonisk form med en storslagen innebörd. Den hänger i mitt öra så att den syns - kanske kan den påminna människor jag möter om just innebörden av den. Antagligen inte.
Människor är ofta blinda för viktiga detaljer.

Om nytt liv

2012-01-18T20:41:00.000+01:00

I söndags föddes ett barn. En liten pojke. Våra vänner är föräldrar till honom och jag är rörd in i själen. Jag kan inte säga emot att jag är ganska vek när det kommer till kärlek. Det fint och kanske det som gör världen vacker om man tänker efter. När kärlek resulterar i att ett nytt liv blir till slår det allt. Det är enastående, fantastiskt och så enormt att ingenting annat blir viktigt i jämförelse. Allting handlar om det.

Snart föds en ny familjemedlem också. Jag längtar verkligen. Hans mamma är så vacker med sin runda mage. Hon är en sådan person som klär i att vara gravid. Som bär upp sin mage med stolthet. Att tänka på att det inuti den där vackra, runda magen finns en helt ny individ som snart är färdig att möta en värld där himlen sakta men säkert går mot blåare toner, en tid där solens värmande strålar varsamt smälter frusna innanmäten och får världen att explodera i färger. Nytt liv i en frusen tid.

Friend

2012-01-17T22:28:00.003+01:00

Min älsklingsväska sedan flera år är en liten modell i brunt skinn. Perfekt för plånbok, läppstift, mobil och nycklar! Den börjar se ganska färdig ut nu och jag ser mig om efter en ny. Spännet är bytt och sömmarna börjar släppa här och var annars tycker jag om den slitna looken väskan fått av flitigt användande i väder och vind. Min syster tog en bild på den idag och jag tyckte den förtjänar sin stund i rampljuset. Värt att poängtera är att jag betalade 15 kronor för väskan när jag hittade den för fyra år sedan.

Tisdagstrött

2012-01-17T11:30:00.000+01:00

Tisdagstrött. Dagen har varit intensiv och energikrävande. Jag försöker få ordning på min framtid. Allting susar i mitt huvud - ett enda enormt ordkaos. Inuti mig ett känslokaos. Telefonsamtal och mejl har präglat även denna dag. Jag vet faktiskt inte riktigt hur någonting blir, just nu.

Mina fina barn har varit så mysiga idag; lugna, tillfreds. Jag tror att de börjar komma till ro nu och känna sig hemma. Den nya förskolan är fantastiskt mysig och personalen består av varma människor med mycket erfarenhet vilket känns bra. Det blåste friskt från sjön när jag gick hem efter att ha lämnat dem och det kändes bekvämt att värma mig med en kopp kaffe, en tidning och frukost i lugn och ro.

Kaskad

2012-01-16T19:29:00.005+01:00

Hej, jag heter Mathilda och jag befinner mig i en liten svacka då det kommer till mina studier. Ha! Sådär ja. En rad svordomar och ilskna ord hade kunnat flöda fritt här om jag inte vetat bättre. Artighet kommer man långt med, har jag förstått. Det är inte så att det går dåligt för mig så att jag inte klarar tentor och examinationer utan det handlar om den där glöden. Jag brann av iver förut. Nu svalkar vinden min passion och jag pyr av irritation då det gäller Högskolan Kristianstad. Jag har vacklat hela höstterminen då det kommer till min andra inriktning. Historia? Engelska? Historia? Engelska? Det blev historia i ett svagt ögonblick och jag kände mig ganska till freds med mitt val ett par veckor. Tills precis innan jul. Paniken sköljde över mig och kände hur mitt inre stretade emot. Vill inte. Vill inte. Vill inte. Jag vill inte läsa historia och ha det som min andra inriktning. Jag vill läsa engelska. JA! Klart jag vill. Men högskolan tänker inte låta mig byta. Mitt val är gjort och jag ska leva med det resten av mitt arbetsverksamma liv. Tydligen. Jag har suttit klistrad vid telefonen och datorn hela morgonen. Ringt. Mejlat. Ringt igen. Det går inte att byta. "Varför skulle vi särbehandla dig?" För att jag ångrar ångrar ångrar miiiig. Det är 8 individer som ska läsa kursen. Åtta. Det finns alltså plats, som ni förstår. Jag veeet att jag är en virrpanna som inte kan bestämma mig men varför ska det vara så svårt att visa lite medkänsla?

Robotflickan

2012-01-16T15:46:00.000+01:00

Min fina L leker robot på Lillebrors rum.

Nytt

2012-01-16T11:32:00.000+01:00

Jag låter allt fler Vårfärger prägla vårt hem.
Kuddar klädda i tvättat linne och Manhattan.

Jag fick tulpaner av mamma. Röda. De lyser upp hela rummet med sin intensitet.

En gnutta vårkänslor börjar smyga sin hos oss och jag städar frenetiskt bort alla mörka, grå vinterkänslor och gör plats för ljus, ljus, ljus...

Från Kaos till Ordning

2012-01-13T11:42:00.002+01:00

Inskolningen på förskolan går bra. Barnen trivs! Jag kan äntligen pusta ut! Vilken skillnad det är att slippa köra fram och tillbaka till stan.

Jag försöker skriva en elevtextanalys som sista ansträngning i svenskakursen och lyssnar på musik på hög volym medan M städar vårt hus. Så fint och rent det blir överallt! Vartenda skrymsle och vrå har han röjt ut och städat. Jag trodde inte att jag älskade ordning och reda så mycket som jag gör. Förut var jag Fröken Kaos i egen hög person men nu får jag rysningar och obehagskänslor i hela kroppen om saker inte ligger där de hör hemma och om det är oordning i skåp, förråd och garderober. Vad har hänt?!

Ute skiner solen och får mig att sukta efter vår men luften är kall och krispig, vinden rå och inte alls så skonsam som den ser ut att vara om jag blickar ut genom fönstren.

Han sa det

2012-01-10T23:47:00.001+01:00

Foto: A. Simonsson

Till och med stjärnor brinner. En del faller till marken, dessutom. Ja, så sa han. Han med den sammetslena rösten, han som säger orden som slår hål på mig, liksom punkterar mig så att luften rinner ur mig. Tar slut. Jag upphör att existera och blir ett med de orden. Det krävs en viss ansträngning att lära känna sig själv. Ta reda på vem man är och vem man vill vara. Jag vill inte lära mig en lögn utan leta efter sanningen trots att himlen är mörk och sikten skymd. När jag ser på honom faller jag som en sådan där stjärna, mitt inre fattar eld och jag faller, faller, faller tills han fångar mig precis innan jag slår i den hårda, skoningslösa marken. Han får min kärlek.

Själsfrände

2012-01-10T23:26:00.004+01:00

När jag ser tillbaka ser jag oss så som vi var. Betraktar bilden av oss med tiden i ryggen. Själsfränder. På väg in i någonting nytt och någonting okänt. När jag ser på oss nu ser jag oss som vi är. Vi skymtar fram mellan sådant som döljer oss.

Själsfrände, ser du att solen går upp och färgar oss?

Nu

2012-01-10T10:23:00.002+01:00

Vi står mitt emellan två förskolor. Barnen ska börja på en ny och har varit hemma en hel vecka. Förskoleskarven innebär att det är liv, rörelse och högt tempo här hemma. Jag får inte mycket skolarbete gjort... Det är stressigt och frustrerande men mest mysigt, faktiskt. Lite som att få en dos mammaledighet mitt i all högskolestress. Fast idag hade jag verkligen behövt komma i väg till högskolan!

När jag ändå är i farten...

2012-01-06T00:08:00.001+01:00

...så skulle jag bara säga att jag vill ha sex sådana här finingar kring mitt köksbord.
I fall någon skulle ha några över, alltså.
Sex vita Lilla Åland eller kanske snarare sex kopior som inte skulle ruinera mig.
Tyvärr brukar det aldrig finnas pinnstolar på loppisarna häromkring,

Måla lite grann

2012-01-05T11:40:00.001+01:00

Mina fina barn målar lite på L's rum.

Att kasta ut julen väcker ha-begär...!

2012-01-04T22:45:00.000+01:00

Till vardagsrummet finns det massor jag vill ha nu. En känsla av avskalat, rent och enkelt men också värme saknas! Jag är ju en ständig jordtons-älskare och går alltid igång på rena, naturliga material och färger. I soffan kan jag däremot tänka mig färg! Även en bomullspläd står högt på min önskelista. När julbelysningen åkte ned insåg jag att jag saknar lampor i fönstren - vi är lyckligt lottade och har djupa fönsterkarmar så jag kan tänka mig en väl tilltagen lampa i dem. Under soffbordet vill jag ha en mysig, luddfri matta som skapar en ombonad känsla. Ett liiitet, fint brickbord bredvid min läsfåtölj hade varit perfekt att ställa kaffekoppen och låta boken vila på. Jag har inte hittat det rätta ännu så tipsa mig gärna! Jag blev dessutom blixtförälskad i min kära vän V's doftljus från Woodwick idag! Otroligt vackert, med träveke och knastrande ljud, mjuk vaniljdoft och snygg formgivning. Det är dessutom endast naturliga material till ljuset. Love love love! Finns att köpa hos fantastiska Marie Berg som driver Karins Din Helhet i Broby.

Vad en son kan göra för en brusig själ

2012-01-03T23:14:00.002+01:00

Klassisk musik. Ett glas rött. Jag unnar mig lite lyx när jag skriver högskole-arbeten och tycker att jag är värd det. All lyx åt mig, just nu. Svep in mig i guld, glitter och paljetter. Måla mig i världens alla kulörer och kyss mig med dina mjuka läppar tills jag domnar bort. Jag orkar snart inte hålla ögonen öppna. Ovanför mig skuggor av dagar som gått. Imorgon slår jag upp ögonen till en ny dag och lyckan bubblar inuti mig av bara tanken. Min son vaknade och grät för en stund sedan. Han slutade inte efter några minuter som han brukar så jag trevade mig sakta fram genom det täta mörkret till hans lilla säng. Han flämtade och på kinden glittrade en tår i ljuset från gatulampan längre bort som kastade varsamt sken genom rullgardinens springor, eller var det kanske månljuset eller vinternatten vars blåhet som letade sig in genom fönstret? Mitt hjärta drog krampaktigt ihop sig och jag satte mig på huk bredvid honom, lade en hand på hans lilla mage och smekte honom på kinden. Han tystnade. Låg så och bara såg på mig. Länge, länge, länge. Blicken genomborrade mig och han sökte livets alla svar i mina ögon. Efter en stund slöt han ögonen för att i nästa sekund slå upp dem snabbt igen. Han såg på mig med dimmig blick och log. Det leendet var som honung för mitt inre. Lent, mjukt och varmt rann det genom hela min kropp och själ, slog sönder all stress, krossade irriationen och dödade min ångest inför framtiden. Jag njöt. Fanns bara han och jag i ett gemensamt nu. Jag viskade godnatt och smög ut ur hans rum. Lugn. Harmonisk in i själen.

Tvåtusenelva i korta drag

2012-01-02T22:56:00.002+01:00

2011 inleddes med snö, vackra solskensprydda dagar klädda i frost och glittrande istäckta landskap, jag var mammaledig och njöt av flera koppar kaffe om dagen, hade all tid i världen, lärde känna min fina son ordentligt, bodde i en fin hörnlägenhet mitt inne i Kristianstad, åkte till Stockholm på egen hand och shoppade, njöt av hotellvistelse, ställde ut min konst, fotograferade två bröllop, slukade sommaren, lärde mig åka vattenskidor, började studera igen, såg min första hockeymatch på en arena, åkte på minisemestrar, flyttade till ett hus som vi hyr på landet, planterade hallonbuskar och rabarber i trädgården, skaffade nya vänner och umgicks med gamla, sov på en liten madrass på golvet i hallen i 5 månader, stressade ihjäl hela hösten, fick ett sovrum och en ny säng, läste ofantligt många böcker och fyllde datorn med ca 6000 foton, firade jul med båda mina familjer på samma gång och smällde in 2012 med kärlek, glitter och värme.

Flashback: Vampire Weekend

2012-01-02T22:18:00.000+01:00

Photo & Make Up: Me
Model: Johanna Lindqvist/Sister
June 2010

Swept away

2012-01-02T21:35:00.002+01:00

Gata upp och gata ned. Jag går med huvudet högt men mitt inre är i uppror. Jag trodde jag visste vad jag ville med mitt liv men saker och ting kastas om hela tiden och jag står handfallen. Som om kullerstenen sveps bort under mina fötter och husen rasar över mig på samma gång. Jag låter livet rusa iväg med mig och gör vad jag måste. Tvingar mig själv att stå still några sekunder och drar djupa andetag som får kroppen att skälva. En jordbävning raserar mina murar och blottad går jag runt hörnet för att möta någonting annat. En ny gata? Ett torg? Människor? Jag står i ett vägskäl och marken vibrerar.

Mellan sömn och vakenhet.

2012-01-02T10:08:00.002+01:00

Jag tänkte på alla drömmar jag drömt. Ville ligga kvar i sängen och bara slukas upp av dem. Försvinna bort, långt bort till en plats där ingen kan nå mig. Verkligheten är inte vass där.

A pale wintermorning

2012-01-01T20:09:00.000+01:00

Årets första dag var blek. Mjuk. Grå som så många dagar förut det gågna året. Den regnade bort och vägen, träden, himlen flöt samman. En stril av vått som letade sig utför branten taket utgjorde förvandlades till en droppande välkomstkommitte åt oss när vi kom hem innan det slog i marken och spräcktes till en kaskad av små, små pärlliknande kulor för att slutligen bli ett med marken. Det var som om de försvann i tomma intet. Årets allra första timmar spenderades i en lånad säng. Min son tätt intill. I rummet bredvid låg min man och dotter. Jag hörde dem röra sig i sömnen där på andra sidan väggen. Ett främmande hus med främmande ljud, dofter... Bakom oss en fin kväll i goda vänners sällskap. Champagne, trerätters middag och fyrverkerier. Kyssar. Kärlek. Värme. Tre ofödda liv i väntan på att snart få öppna ögonen och möta ljuset utanför den skyddade värld de befinner sig i just nu. En kväll i förväntans tecken, präglad av vänskap och gott hopp inför framtiden. Vi välkomnade 2012 som ett år i positiv anda. Många av våra nära och kära väntar sina första eller andra barn inom några månader vilket känns så bra. Förut var det nästan bara vi som var föräldrar men under året kommer det förändras. Jag hoppas och tror att vi kommer komma varandra ännu närmre då.

Till honom

2011-12-30T21:30:00.000+01:00

Grattis min älskade man på 25-års dagen. Du är fantastisk!

Spegelflickan

2011-12-30T10:34:00.000+01:00

Rufsigt hår. Rufsigt inre. Hon speglar sig och försöker se genom glaset. Vem är hon som står på andra sidan? Hon som står där med randig mage under ett genomskinligt linne. Händerna längs med sidorna. Blicken fäst i två exakt likadana ögon. Grönbruna. Sminkrester som smetats ut och svärtat ned hennes ansikte. Vem är hon? Hon ser trött ut men hennes ögon lyser. Det finns någonting där inuti dem. Är hon lycklig? Är hon glad? Är hon sprudlande och full av liv? Kaffesmak i munnen. Det doftar sömn och vila i rummet. Utanför är gräset brunt och himlen grå som alla dagar som passerat nu. Hon på andra sidan spegeln spricker upp i ett leende men det suddas ut i nästa sekund. Är hon en flicka? En kvinna? En gammal själ i en ung kropp? En ung själ i en gammal kropp? Vart går gränsen och vad skiljer dem åt?

Lilla torsdag

2011-12-29T13:49:00.000+01:00

Det bråkas för fullt i vårt hus. Men mitt i allt klämmer Fröken Bus ur sig ett "Jag älskar dig, Lillebror!"

Jag är en supermamma, visst?

2011-12-27T22:55:00.001+01:00

Julen är över och har präglats av mysiga stunder, lugn, harmoni, kärlek och äkta glädje. Den har också varit fylld av stress och en smula dramatik. Det är inte varje julafton någon får hämtas med ambulans och det är långt i från varje julafton som båda mina familjer har varit samlade vid samma julbord.

Hösten som har gått har varit tuff. Jag ljuger om jag försöker påstå någonting annat. Jag försöker hela tiden se det fina och ljusa i saker och ting; lägga märke till detaljer och små obetydliga vardagsfragment som med rätt inställning blir betydelsefulla och viktiga. Denna hösten har min positiva sidan fallerat och smetats ut i någonting otydligt och fläckigt. Jag har inte riktigt känt igen mig själv. Stressen är min värsta fiende. Den tär på min själ. Mitt väsen. Min kropp. Mitt humör. Det är inte så lekande lätt att dansa fram genom högskolestudier på heltid samtidigt som man vill hinna vara en egen person och ta vara på sina intressen, hitta små andningspauser och stunder av egen tid, träna och va snygg, ha ett fint, välstädat och alltid-redo-för-gäster-hem, laga mat, hämta och lämna på dagis, handla, träffa vänner och familj, vara en kärleksfull och glad fru... Och viktigast av allt: vara en bra, trygg, kärleksfull mamma åt två barn som törstar efter närhet. Att sedan vikariera och jobba lite strödagar i kassan på Maxi ovanpå det. Jag är inne i en period där jag bara vill gräva ned mig under en gräsprydd äng och vänta i ett slags ide tills saker och ting lättar en aning. Jag vill vara en supermamma, en superfru och en superMathilda men jag orkar inte det just nu. Hej då Super-Me! Välkommen jag-gör-så-gott-jag-kan-Mathilda? Eller vad är nästa steg?

Tomten

2011-12-24T13:28:00.000+01:00

Tomten kom på besök i år också...

Denimdream

2011-12-23T12:35:00.001+01:00

Ilon har fått en jättefin matta på sitt rum.

En fantastisk, välgjord trasmatta i olika nyanser av jeans! Love it!

Välkommen in i vårt sovrum

2011-12-22T10:50:00.001+01:00

Välkommen in till vårt nya sovrum!

Från dörröppningn ser det ut så här. Garderober med skjutdörrar spar plats!

Garderoberna i ryggen. Nytt överkast och nya kuddar står på min önskelista i år!

Mysiga detaljer som bevarad murstock på flera ställen i huset sätter myskänsla, tycker jag

Min bubbla

2011-12-22T10:24:00.004+01:00

Morgonen har varit sådär blandat bra som en morgon i vårt hus kan vara. Lugn och mys i soffan varvat med bus och stök. Mina barn är verkligen fulla av energi från det att de slår upp ögonen på morgonen. Det är inte några långa stunder de kan ligga tätt intill i sängen och bara vara längre. När L var liten låg hon ofta bredvid mig och klappade mig på håret, viskade fina ord i mitt öra och bara var nära. Sedan lillebror (eller sedan hon blev äldre?) kom har hon blivit allt mer lik mig som jag var förut. Fullt ös. Upp och hoppa! Livet väntar! Man kan ju missa något. Jag orkar inte vara sådan längre. Jag försöker hitta tillbaka men tappar bort mig själv lika snabbt igen. Ibland känns det fruktansvärt att all energi runnit av mig, att jag tappat sugen lite. Att jag liksom inte orkar säga JA! innan jag tänkt eller hunnit känna efter. Förut var så bra. Äventyr på äventyr utan andningsuppehåll och världen hade aldrig skådat en mer social och händelsetörstande människa än mig. Något har hänt. Det känns som att verkligheten har slagit hål på min bubbla.

Om ljus

2011-12-20T10:08:00.001+01:00

Ljuset som strilar in genom de smutsiga fönsterrutorna är uppfriskande. Utsikten fri. Jordfärger i olika toner, nyanser och styrkor. Fåglar som svarta fläckar mot ett rentvättat lakan. Det är ett vårlikt ljus. Skarpt och man får blinka några gånger innan ögonen vänjer sig. Det är inte så där mjukt som höstljus kan vara utan liksom nytt, vasst... Det tar kanske nästan ett år innan ljuset trubbas av och blir mjukt. Man vänjer sig. Sovrummet är det bästa rummet i huset eftersom det är så ljust. Utsikten fri. Jag ligger på vår säng så ofta jag kan. Läser där. Försöker vara fröken duktig där och göra högskolans små läxor. Det blir på något vis lättare där inne. Som om ljuset är orsaken.

Den duktiga flickan

2011-12-19T12:04:00.002+01:00

Jag försöker vara duktig. Jag försöker vara duktig men har ingen som helst struktur eller ordning utan försöker bara att göra. Klara av. Färdigställa. Papper i en organiserad men ändå kaotisk röra. Hjärnan splittrad i ungefär sju olika delar. Kaffet i Pappa-muggen är kallt och mina böcker ligger i en papperskasse. Biblioteksböcker och mina egna i en röra. Jag försöker vara duktig. Jag försöker skriva romananalys på Johanna Nilssons Lilla Darling men kräks lite inombords över tanken på att sitta här och skriva för någon annan. (Okej, kanske lite för mig själv men mest för någon annan!)
Jag längtar bort. Jag längtar efter julbak och pyssel, paketinslagning och pynt. Jag vill plantera fint på verandan. Mossa, granris och julrosor ska välkomna mig när jag kommer hem. Jag vill bara stänga av allt tänkande och alla måsten så att jag kan njuta av den snart stundande julen. Jag vill njuta nu.

Lilla Darling kan inte vänta. Jag måste skriva romananalys eftersom mellandagarna är präglade av jobb i kassan på ICA och tiden hånler åt mig där den står och stirrar på mig i ett hörn. Jag har åtminstone skrivit inledningen till den där förbaskade analysen. Jag har börjat skumma igenom elevtexter och faktiskt fnissat tyst för mig själv. Vilka talanger! Vilka otroliga idéer som kan röra sig i (små) sjuttonåriga hjärnor och tänk att de får plats där inuti bland alla vardagsbekymmer och ytlighets-tankar! Att bra idéer kan brottas med killproblem och vad-ska-vi-göra-i-helgen-funderingar! Fascinerande. Sjuttonåriga genier. Tänk om alla använde den kapacitet jag vet att de besitter och gjorde någonting bra utav den. Vilken bra och fin värld vi skulle ha då. Jag försöker faktiskt vara duktig. Det går bara inte så bra just nu.

M som i

2011-12-19T11:30:00.000+01:00

Mathilda och Måndagsmåsten.

Snurrig

2011-12-18T09:47:00.003+01:00

Jag har hängt upp en tokfin mobil med klämmor ovanför skrivbordet och datorn. I den hänger för tillfället foton men tanken är att all slags inspiration och fin-ting ska få hänga i den och utgöra fästpunkt för blicken när jag håller på att somna över någon högskolerapport...

Visst är den tjusig?!

Spegling

2011-12-18T09:41:00.000+01:00

En spegling av verkligheten. Nu. Just nu.

Open!

2011-12-18T09:21:00.003+01:00

Söndagsmorgon och barnen är på ruskigt bushumör. Storasyster klär Lillebror i rosa klänning och så skrattar de förtjust tillsammans. De har haft några syskonkärleksdagar där de mest slagits och tjurat men det känns som att det börjar gå över nu. Mina fina, fantastiska barn!

Vi ska äta lite adventsfrukost och ta bussen till staden för att göra de sista julklappsinköpen och kanske fika lite. Söndagsöppet är ju fantastiskt! Det är oftast den dag då man har tid att se till att saker bli gjorda.

6 dagar kvar

2011-12-18T09:18:00.001+01:00

Skapandet av en enastående julgran har inletts.
Julkänslorna blir att fler och starkare.

Foto: iPhone/Instagram

Om att välja den perfekta bland tusentals

2011-12-17T17:35:00.004+01:00

Vått gräs känns mjukt mot strumpbyxklädda ben. Den rå vinden svider mot kinderna vars färg mörknar och blir rödrosig ju längre vinden får riva min mjuka, ömtåliga hud. Ett gråbrunt landskap ligger framför mig, träden som mörka siluetter i bakgrunden utgör en hård kontrast mot allt som bara råkar flyta samman. Små, utspridda färgklickar av grönt, rött och blått. Människor skymtar mellan granarna och jag går tyst. Försjunken i mina egna tankar. Den perfekta julgranen ska väljas ut men jag tycker de flesta ter sig likadana. De skiljer sig förstås åt då det kommer till sort. Jag vill ha en helt vanlig gran med smala, spretiga grenar och tunna juldoftande barr. En liten som inte fyller hela rummet. Blågran. Kungsgran. Där. Tillslut står den framför mig. Den mest perfekt operfekta gran jag någonsin sett. Den. Just den ska vi ha! Några riviga ljud från sågen och så ligger den platt i det blöta gräset medan regndropparna faller mjukt, strilande och liksom sörjer över dess fall. Den går precis in i bilen och doften får värmen att sprida sig i maggropen på mig. Nu är det snart jul.

Nu nu nu..

2011-12-16T16:10:00.002+01:00

Okej. Förlåt. Tiden har stått stilla. Eller dagarna har flutit in i varandra och liksom blivit till en enda rad av dygn utan tydlig avgränsning. Jag har inte hunnit med att skriva någonting. Det känns som att hösten varit präglat av tidsbrist över huvudtaget. Idag har varit en kaosdag som jag först rört ihop totalt och dubbelbokat med jobb och plugg men som slutligen redde ut sig i alla fall.

Vi har fått vårt sovrum, äntligen! Gissa om vi har gått och lagt oss tidigt om kvällarna; bara njutit av platsen, utsikten, den mjuka madrassen... Rummet är det finaste i hela huset tycker jag!
Och det bästa är: Vi har hela helgen framför oss!

Busfrö

2011-12-13T07:30:00.000+01:00

Min älskade lilla buskille myser i soffan till adventskalendern.

Sweet, colorful...

2011-12-12T22:58:00.000+01:00

Min Canon har legat vilandes ett tagoch jag har fotograferat mycket med telefonen den senaste tiden. Bilderna blir värdelösa men de får duga. Just nu, i dessa stresspräglade dagar, resonerar jag som så att hellre kassa bilder än inga alls.

Det blommar i December

2011-12-12T19:43:00.005+01:00

Det är inte konstigt att inte julkänslorna och rätt stämning infinner sig!

Första pepparkaksbaket!

2011-12-12T18:55:00.001+01:00

Vi bakade en plåt pepparkakor med barnen, min syster och jag. Ilon åt en massa deg när vi inte såg och fick ont i magen men pepparkakorna blev hur fina som helst - perfekt gräddade och tjusigt bruna.

Julstämningen är inte direkt påtaglig och jag gör allt jag kan för att hamna i rätt känslotillstånd.

Imorgon är det Lucia och förhoppningsvis infinner sig julkänslorna då.

Tjugofem - Gissa vad vi gjorde?

2011-12-10T23:30:00.000+01:00

Fru Persson och Fru Månsson in action!

Herr och Fru.

Födelsegrisen och jag.

Foto: iPhone/Instagram

Lördag

2011-12-10T12:01:00.001+01:00

Lördagsmorgonen vaknade sakta. Lät sitt bleka ljus varsamt väcka liv i oss också. En svag, mjuk stril av grått sken letade sig in genom fönstren och fyllde varje rum med en ny dag. Vi tre i soffan under en filt, låg bara nära, nära och njöt av att inte ha bråttom. Ingen stress. Kaffet smakade extra gott i dag och jag kunde dricka hela koppen varm, för en gångs skull.

Om nuet

2011-12-08T23:28:00.001+01:00

Tre veckors praktik är över. Jag har varit osocial och fruktansvärt stressad. Igår tog min syster med mig på ett yogapass och jag kände mig som en helt ny människa efteråt. Jag kom till passet helt förstörd med sprängande huvudvärk, illamående, tankarna i kaos och mitt inre i uppror. Efteråt var allt som bortblåst! Att börja träna är det bästa jag har gjort på länge och jag tänker se till att det håller i sig.
Dagarna de senaste veckorna har bara försvunnit ur mitt grepp och jag har längtat efter helgen så innerligt mycket varje vecka. Fredag i morgon är alltså välbehövligt! Jag ska göra vid mina naglar och sedan ska vi bara använda eftermiddagen till att njuta av alla frånvarande måsten. (De som jag skjutit åt sidan och tänker ta itu med efter helgen!)

Jag var uppe och kikade in genom dörren som leder in till vårt blivande sovrum och såg att de åtminstone lagt golvet och målat väggarna. Förhoppningsvis dröjer det inte många dagar nu. Hela mitt väsen längtar efter en egen plats, en privatplats för återhämtning och vila. Jag lääängtar...

Backstage!

2011-12-08T23:05:00.001+01:00

Vi hade fått en fin liten plats tilldelad till oss på julavdelningen och där skulle det fotas barn under
ICA MAXIS kundkväll. Vi fick vara väldigt kreativa för att få ihop det
men det blev himla bra tillslut! I morgon ska vi bearbeta bilderna...

Vi är ett bra team, Johanna och jag!

Foton: iPhone/Instagram

I Krakel Spektakels förunderliga värld

2011-12-06T23:18:00.000+01:00

Två små flickor leker sjörövarkaptener på en träbåt
och fantasin tar dem med på svindlande och storslagna äventyr.

Små söta fönster i små söta trähus
som små söta barnansikten kan titta ut genom!

Och i Tobaksaffären finns det många märkvärdigt märkliga hattar att prova!
Kul tyckte Majken som provade en himla massa olika.

En fin och lekvänlig utställning ur Lennart Hellsings spektakulära fantasivärld
finns på Regionmuseet i Kristianstad just nu. Våra barn älskade verkligen det!
Lekvänliga utställningar är aldrig fel! Dessutom finns det en fin pysselhörna med papper, saxar, pennor, paljetter och klister att tillgå och ett mysigt läsrum har inretts strax intill. Väl värt ett besök!

Ilon är matros på träskeppet!

Sedan ville flickorna fika lite i det lilla cafét. En mysig stund där barnen verkligen släppte loss fantasin.
Tack och adjö, Allemansland!

Foton: iPhone/Instagram

Vacker vinterdag

2011-12-06T22:45:00.000+01:00

Solen sken men det var isande kyligt. Staden var frusen.

Huttrande kryssade vi mellan butikerna och luften var krispig, kall och tung i våra lungor.

Vintern är vacker när den bjuder på kristallklara dagar som den här!

Tillsammans kan vi rädda barnen

2011-12-05T19:17:00.001+01:00

Tove och Elsa i samarbete med UNICEF
Foto: Dan Lepp/UNICEF

Jag känner att jag vill bidra med någonting viktigt i jul och det här blogginlägget är mitt sätt. En liten men viktig insats som kanske kan hindra att barn far illa. Genom att jag uppmärksammar det faktum att det varje dag dör 21 000 barn under fem år på grund av näringsbrist och sjukdomar, som med enkla medel hade kunnat förebyggas, skänker re:memeber sex påsar av den livsviktiga nötkräm UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre nötpåsar om dagen är vad som krävs för att ett litet barn som lider av undernäring ska överleva. Det är fruktansvärt att tänka på att det som saknas för att rädda de här barnens liv är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat - saker som vi ser som självklara och inte ens reflekterar särskilt ofta över i vårt land. Så var med i kampen! Blogga för att rädda barns liv och sätt stopp för den tysta katastrof som pågår varje dag i världen! Och om du har någon släkting som redan har precis allt - ge bort ett fint gåvobevis designat av Tove Styrke och Elsa Billgren som klargör att julklappen har gått till någon bättre behövande i form av viktiga fältprodukter som räddar barns liv!

Sweet & Colorful

2011-12-05T18:29:00.001+01:00

Åh! De här väskorna är väl alldeles ljuvliga?!
De kommer från LaMarelle och kan beställas via Lilla Tussilago.
Jag hade varit snyggast på stan med en sådan. De är ämnade åt barn men vad tusan gör det?
Sötare, färggladare handväska får man leta efter!

Förevigat

2011-12-04T22:52:00.001+01:00

Brudparet jag fotade i vintras var i tidningen igår. Känns väldigt roligt att de
valde att använda min bild! Undrar vart mitt efternamn tog vägen? ;)

Köpenhamn

2011-12-03T21:28:00.000+01:00

Lördagsmorgonen bjöd på en överraskning jag inte hade förväntat mig! Min fina man packade in familjen
för att åka till min mamma på frukost - men vid frukosten påpekar han att vi måste skynda oss innan vi missar tåget...

...en dagstur till Köpenhamn stod på schemat! Han hade ordnat barnvakt och vi fick några timmar för oss själva. Att sitta på tåget och bara vara nära, strosa på Ströget och kryssa in och ut ur butiker...

...Köpenham är vackert! Det är fantastiskt att ha så nära till storstadspulsen. Julskyltningen var ett faktum och gatorna var fulla av människor. Jag som så länge velat åka iväg trodde minsann aldrig det skulle bli av. Vi fikade och bara var tillsammans...

...när kvällen sänkte sig över Danmark och vi skulle åka hem var vi trötta och nöjda.

Jag fick med mig lite smått och gott men hittade inga kläder som jag var ute efter, tyvärr.
Det blev en fantastisk dag och jag älskar, älskar, älskar min man!

En prinsessa bland löv

2011-12-01T21:56:00.001+01:00

Ibland kan man finna skatter där man allra minst anar det.
Eller vad sägs som en prinsessa bland förmultnade löv en vinterdag?

Målarfärg

2011-12-01T20:26:00.001+01:00

Den magiska dörren - där bakom väntar vårt sovrum.

Det luktar målarfärg om jag gläntar på dörren in till vårt sovrum. Det är inte långt kvar nu. Målaren var i rummet idag och jobbade. Jag kan inte låta bli att hoppa upp och ned av lycka lite sådär i tanken - snart har vi en säng att sova i. En riktig, stor säng. Inte en tillfällig, trång...
Det börjar bli ganska tröttsamt att sova tätt intill både man och dotter, som oftast kommer smygande till vår lilla madrass i hallen på natten. Vi utkämpar ett storslaget krig om platsen på madrassen varje natt. Men det är mysigt ibland, faktiskt. Att ligga där och tråbrottas, liksom. Knuffas kärleksfullt och sucka överdrivet irriterat.

Jag har försökt julpynta lite hemma också, jag vill skapa stämning och liksom få det mysigt men det blir ändå inte riktigt så där mjukt som jag tänker mig att julen ska vara. Det är trots allt 1 december idag och jag ligger lite efter i julplaneringen. Vi ska ha julafton här hemma och jag vill att det ska bli så bra som det bara går. Sovrummet är nyckeln till allting här hemma. Eller åtminstone väldigt mycket. Aldrig har doften av målarfärg luktat så gott! Snart, snart...

Irritation

2011-11-28T23:59:00.000+01:00

Mörker. Om bara några minuter är det natt. Siffrorna på den digitala klockan ändrar sig ibland. En tvåa byts mot en trea. Det är tyst ikväll. Inte som igår, då huset knarrade och knakade i stormen. Vinden röt ilsket utanför och det susade kring väggarna. Irritation sköljer över mig. Irritation och ilska som väcktes till det yttersta av den rytande stormen. Jag ville ryta i kapp. Skrika mig hes och somna utmattad, befriad och fylld av en ny, okrossbar känsla.
Att vissa människor kan vara så som de är förvånar mig - har de inte mer hjärta och själ än så, kan jag inte låta bli att tänka när jag stöter på människor som är så oerhört små inuti.
Små hjärtan. Lite utrymme för solidaritet och medkänsla. Små hjärtan. Lite utrymme för ödmjukhet och sann glädje, uppriktighet och uppmuntran. Ibland funderar jag över om man verkligen måste leva och dö flera gånger innan man kan tänka större, mer invecklat än vad vissa människor gör. Låta själen åldras och liksom lära sig av livet flera gången innan de förstår och kommer till insikt. De kan stå framför andra människor och ta ton, tala om att tänka utanför lådan och slänga sig med storslagna ord som respekt och medmänsklighet, förståelse för andra och rata fördomar och avundsjuka, men i realiteten kan de inte praktisera det. Klockan slår om. 0.00.

Min man har bakat...

2011-11-28T22:19:00.001+01:00

...ett fantastiskt gott vörtbröd

och så gjorde vi adventsmackor på ett annat bröd han bakat som innehåller alla möjliga goda frön och nötter,
mörk choklad och apelsin. De är bredda med tre sorters ost, fikon och apelsinkanderade havrekärnor.
Så ljuvligt goda!

Om beroende

2011-11-28T16:40:00.001+01:00

Liva på vår lilla gata i somras.

Vår gata är en riktig bullerbygata, präglad av en hemtrevlig gemytlighet. Små, charmiga röda hus med vita knutar, små gårdar och hagar. Det är en gammal gata som också är K-märkt. Igår stormade det utanför och människor kurade ihop sig inuti sina små hus. Vi hade adventsfika med glögg och plockmat när halva gatan drabbades av strömavbrott och det blev verkligen alldeles svart här ute på landet. Trots att vi bara bor 10 minuter utanför staden kändes det igår som om vi befann oss långt ut i ingenstans. Jag såg hur det glittrade på andra sidan sjön, ett samhälle präglat av ljus och elektricitet.

Det fick mig att tänka på hur beroende vi är av elektricitet och teknik... Bara en sådan enkel sak som att värma välling åt barnen blev med ens svårt igår kväll. Det blev snabbt kallt i huset och tvätten fick hängas blöt i badrummet och disken fick snällt stå på diskbänken. Jag fick sminka mig i det dunkla skenet från ett stearinljus i morse och hade inga passande byxor som var rena...

Pyssel

2011-11-26T17:24:00.001+01:00

Jag och Liva har adventspysslat. Konservburken har rymt kondenserad mjölk förut men fick nu en ny uppgift som kruka åt en liten vit hyacint. Runt löken stoppade vi frasig vitmossa och kring den fina, matta burken knöt vi en snutt paketsnöre - i ena endan knöt vi fast en liten nyckelberlock.
Visst blev den söt?

Stadstur

2011-11-25T17:29:00.000+01:00

Liva leker på Lilla Torg.

Fika med saffransbulle och Chailatte i kylan

På med tjocka vinterjackan!
Och nya prinsesskronan skulle sitta på huvudet så fort vi kom utanför butiken.

Gråbrunt

2011-11-24T07:59:00.001+01:00

Jag har min första riktiga lektion idag; en snabb genomgång av upplysningstiden och romantiken. Strömningar och tendenser inom litteraturen. Antar att jag har varit världens mest frånvarande och osociala människa denna veckan men jag har haft mycket att göra...

Jag sitter med min kaffekopp och blickar ut över det öppna landskapet. Barnen börjar senare på förskolan idag och lillebror fick sova en liten stund innan det är dags att åka.
Vintern är en grå och ful tid. Fälten är bruna, olika nyanser av samma mörka färg. Träden nakna mot den gråblå himlen. Snö hade varit bättre! Ljust, vackert, mjukt och poetiskt under fötterna när man går. Det här mellanläget känns outhärdligt.

Att flyga högt, innebär det möjligtvis en hårdare krasch än om man flyger lågt?

2011-11-21T23:47:00.001+01:00

Imorse - uppladdning på toaletten.

Jag är frånvarande. Försöker få ihop tre lektioner i litteraturhistoria på gymnasienivå och bryter ihop om och om igen. Någon gång måste vara första och jag antar att jag måste tvinga mig själv att bara kasta mig ut; flyga högt och om det går illa krascha hårt och skoningslöst. Jag har fått en snäll och fin klass, sägs det. Av någon outgrundlig anledning är jag livrädd ändå.
Idag observerade jag min kurskamrat som höll i två lektioner och hon var skitduktig. Det gör det inte mindre nervöst...

Heja på mig lite, är ni snälla!

Om?

2011-11-21T22:23:00.001+01:00

Det är innan snön och våra skratt ekar genom vintermörkret. Vi är långt i från staden. Vi delar hemligheter och dricker oss fulla på stjärnhimmel medan siluetterna iakttar oss vaksamt. Dimman ligger tät, som om den omhuldar oss och vägrar låta oss komma ur vårt rus. Skyddar oss och vaggar oss i en falsk trygghet. Vad väntar där dimman lättar? Inuti mig pulserar musiken, slår hål på alla organ som förtvivlat hamnat i ett paustillstånd och får dem att blöda. Sånger från förr ekar i mitt inre, krockar mot de väggar mitt kroppsskal utgör och får mig att vibrera. Vi ler mot varandra och dina tänder är så vita. Dina fingrar letar efter mina och snart utgör våra händer ett kaos av fingrar som fumligt försöker hitta rätt grepp; vår verklighet har vi för längesedan tappat greppet om och nu står vi ensamma med endast varandra i mörkret.
Vi sprang! Vi sprang så att våra bara fötter glödde heta mot den grå asfalten, präglad av höstregn. Gnistrande fukt i skenet från gatlyktorna. Världen snurrar. Himlen faller ned över oss. Marken sugs in i ett svart hål och vi hamnar på rygg i ett ingenmansland dit ingen annan någonsin kan nå. Det är bara du och jag där. Dina kyssar smälter alla mina isar och jag känner hur klockan tickar inuti mig, ett svagt pickande av liv och tid och kärlek och energi. Vi lever. Vi är här. Våra hjärtan slår och vi måste ta vara på det.

Vintern har fallit bort

2011-11-21T21:49:00.001+01:00

Gyllene, sprakande, glödande löv.

Vart är vintern? Kylan? Snön? Krispigheten? Iskristallerna? Frasandet under fötterna när man med sömndruckna ögon försöker gnugga natten ur själen och bege sig ut i verkligheten, tunga moln av rök när man andas ut och låter atmosfären ta emot hela ens inre - Vintern är så frånvarande att jag nästintill glömt bort att det börjar närma sig jul! Att hänga stjärnor i fönstren och omsorgsfullt placera fyra ljus i en kreativ konstellation på bordet; piffa med mossa och hyacinter, juldoft, glöggdoft och den varma känslan som hör julen till... Förväntan! Var är spänningen? Pirret? Det rofyllda med att göra julkort, det fantastiska med att slå in julklappar varsamt och dekorera dem fint - allt har fallit bort för mig. Jag brukar planera, göra inköp och ha mysiga julpräglade kvällar i början av november. Ikväll satte jag på min vinterspellista för att tvinga mig själv att inse hur nära allting är i tid. På söndag har vi planerat en glöggkväll och jag har längtat efter att knåpa ihop tillbehör och dryck - det har jag ju alldeles glömt bort.

Min finasyster

2011-11-19T12:30:00.000+01:00

Värdefullt kaffe intogs tillsammans med lillasyster. Hon är viktig.
Vi kan bara sitta tysta och sekunderna flyter iväg likt rinnande vatten utan
att det gör någonting alls. Med henne har jag kvalitetstid. Finasyster.

Friday, fredag, fri dag.

2011-11-18T10:19:00.001+01:00

Håret i en knut mitt på huvudet. Mina fina Wien-örhängen på första plats och ett enda, ensamt från Kina på andra. Jag har ett rött läppstift i fickan. Det ska på precis innan jag går ut. Om 40 minuter går bussen. En gul pil med destination staden. Kullerstenar, vimmel och sorl. Musik på gatorna. Skyltfönster som lockar, pockar, drar. En storstad i microformat. Välkommen Fredag!

Detaljer ur en dröm

2011-11-17T13:09:00.001+01:00

En ny värld

2011-11-16T15:56:00.001+01:00

Exempel och begrepp i ett virrvarr i mitt huvud. Textanalys. Jag är trött och orkar inte riktigt ta till mig så mycket som jag önskar.
Det känns som om jag vaknade överkörd av en lastbil imorse. Huvudet kändes tungt, som om min hjärna varsamt svepts in i bubbelplast idag. Förkylningen har tagit över min kropp och jag vill bara lägga mig under duntäcket, glömma alla måsten och den bisarra version av verkligheten som tycks prägla mina vardagar nu.

Vi åkte till en möbelbutik idag och jag gick omkring bland överkast, kuddar och lampor med ett saligt leende på läpparna; drömde mig bort till en värld bestående av ett enda enormt sovrum med en gigantisk, ombonad säng som medelpunkt. Kände på materialen. Smekte den lena ytan och suckade. Satte ihop färger i mitt huvud och organiserade plädar och kuddar till perfektion. Att få boa och sätta rätt belysning. Omsorgsfullt välja ut blommor att ha i fönstrena. Packa upp vår säng som fortfarande existerar i form av ett platt paket i lillebrors rum och ligga i den mitt på dagen och bara vara. Prata. Kramas... Ja, jag längtar efter att få sova i en riktig säng. Det hamras, sågas och låter för fullt på andra sidan väggen. Förhoppningsvis dröjer det inte länge nu.

Måndag

2011-11-14T16:44:00.001+01:00

Det har varit en ljus måndag. Solen har fått träden att skimra gulorange och åkrarna har lyst klara och färgsprakande mot den blå himlen. Jag känner mig lite grå och tung. Förkyld. Det kittlas i hela kroppen. Nu har mörkret sänkt sig över byggarbetsplatsen utanför och det blir verkligen svart här ute på landet. Träden som beskyddande vajar i vinden, likt trygga skuggor mot den vackra sjöfärgade bakgrunden och himlen som flyter samman med marken känns trygga. Jag ska tända ljus ikväll och krypa upp i soffan under en filt. Läsa lite. Drömma lite.

Liva skapar!

2011-11-13T08:00:00.000+01:00

En bläckfisk, en sol och delfiner som hoppar.

Ännu en bläckfisk. Mormor har bidragit med solarna.

På promenad i novembersolen

2011-11-12T21:45:00.001+01:00

Gruset knastrade under de små hjulen på skrindan och vi fick hjälpas åt att dra i uppförsbackarna. Barnen satt fint tillsammans på en filt och njöt av det sövande ljudet som uppstod när vi drog fram över asfalten. De var tysta. Lyssnade och intog trädkronornas konturer ovanför deras små huvuden. Fåglar som svepte över himlen och ett dovt sus från havet längre ned på gatan. Bortom den plats där marken mötte himlen tog havet vid, det visste de. De kisade i novembersolen. Kylan var krispig, hård.

Det var kalla fingrar att gnugga liv i och vi värmde oss med fika och mys när vi kom in.

Det är så här det är!

2011-11-10T22:25:00.001+01:00

Det blåser när regnet försiktigt vidrör mig, som en varm omfamning medan kvällsskuggorna mjukt tornar upp sig som skyddande soldater. Jag har vetat det sedan du kysste mig första gången. Dina läppar mjuka, blöta och varmare än någon annans. Det var som om staden blev gråare än någonsin, bleknade och suddades ut till en enda otydlig massa av huskroppar, människoformer och vibrerande vägar. Jag kan göra dig lycklig om du låter mig vara den jag är - jag kan göra dig lycklig om du tillåter det! Om du låter mig kyssa dig godnatt och färga dina läppar med ömma ord, alla de som ryms inuti. Jag samlar på mig under dagen och de fyller mig, bankar inifrån och vill komma ut framåt kvällen; jag vill klä av dig så att du är precis sådan som du är och därefter klä dig i kärleksförklaringar. Jag vill börja nedifrån och arbeta mig uppåt, varsamt. Jag har smekt de små sprickorna i dig och försökt laga dem, foga samman dem med ärlighet och närhet. Du är min hemstad. Den plats där jag har mina rötter och den plats jag sökt efter hela mitt liv. Jag har gått ensamma, ödsliga, tomma vägar. Vägar med människor precis som jag. Skal. Sköra utan innehåll - som när som helst kan falla i sär. Det räcker att någon ger dem en knuff på fel ställe. Säger fel ord. Allting rämnar på en sekund. Jag har min hemstad. Den plats där jag vill skapa minnen. Jag vet att jag har mina rötter i dig, jag har letat hem och funnit dig. Levt splittrad och känt mig jagad, orolig, otrygg och rädd. När du låg bakom mig högt ovan marken med din muskulösa kropp tätt intill min; naken, mjuk, varm och hård på samma gång, fick du mig. Du fick mig! Du har mig! Jag läktes inifrån och blev hel. Du har smekt mina skåror och sprickor och lagat dem precis som jag lagat dina. Vi var spretiga då men vi har fogats samman. Våra själar har slagit rot i varandra. Om man skulle öppna oss, knäcka oss på mitten och se innanför skalet skulle man se ett enda virrvarr utav själsflätor. Väck mig aldrig! Jag vill aldrig gå utan. Jag vill vara trygg och vuxen med dig. Du och jag har blivit det. Vuxna. Vuxit. Inte två barn längre. Trots att vi lever på gränsen; barn ibland men vuxna mest. Varje dag är det Du.

Om tid

2011-11-10T21:34:00.001+01:00

Nu har tiden sprungit i väg igen och jag har knappt hunnit sätta mig ned för att skriva någonting alls för min egen skull. Skolrelaterade texter, grovplaneringar, kalenderanteckningar, sms eller andra små obetydliga texter, små sammansättningar av ord som görs för att de måste men ingenting för min egen skull. För tankarnas skull. Ingenting för inspirationens skull eller för kreativiteten. Jag lånade sju böcker på biblioteket idag. Och tre igår. Jag har en del att läsa innan söndag. Flera skulle vara utlästa tills i morgon men jag har inte prioriterat det. Jag har prioriterat att måla mina läppar röda och se en film med min syster och min pappa. Jag har prioriterat att prata med min man och kramas med mina barn. Jag har prioriterat att äta soppa med min mamma och baka en kladdkaka som vi åt lite grann utav fastän vi var mätta. Ibland måste man välja vad man vill göra med sin tid.

Hon i natten

2011-11-08T15:00:00.000+01:00

Hon var annorlunda och vägrade blunda. Mörkret klädde henne och hon såg möjligheter i natten. Livet delat i två. Viljor som slits inombords. Drar, pockar, lockar. Vad vill hon? Vem är hon?

Vinglig på kullerstenen. Hon visste hur hon skulle få dig. Färger, färger, färger.
Hon rymde i Stockholm och stod liten, vilse på pendeltåget till Märsta. Ensam i en stor stad. Hon var tolv år och hon rymde. Ingen visste utom hon. Ingen visste utom hon. Hon.
Hon var fjorton år och såg sina vänner falla långt ned. Var med men ändå inte. Hon fanns där. Var närvarande där men frånvarande, befann sig hela tiden utanför. Iakttog. Hon stod på en strand i Florida med händerna i sidorna och såg med skepsis på silikonbröst och stringtrosor. Kär och galen. Mest galen eftersom hon var kär i den hon var kär i. Kärleken var ironisk. En teaterföreställning varje dag i tre år. Samma pjäs. En enmansshow. Dålig kritik och utskrattad.
Hon kunde vara den hon ville och den du ville hon skulle vara men hon kunde inte vara sig själv. Hon ville stå i regnet med dig för där syntes inte tårarna. Hon ville skratta i natten. Det var då. Då. Hon var då, en sekund av ett helt liv.

En svunnen tid som inte längre finns. Hon finns men hon finns inte mer.
Jag saknar inte henne. Vad hette hon nu igen?

Livet i en glasburk

2011-11-07T18:30:00.000+01:00

Som att vara fångad i en glasburk. Iakttagen. Här lever vi och främlingar iakttar vartenda steg vi tar. Varje fönster ut mot verkligheten är klätt i blått och grått - det är grumligt och jag ser inte särskilt långt. Grumligt, suddigt som om glaset har för svag styrka, eller kanske helt fel.
Ljusen från gatlampor och hus som dansande fläckformade punkter någonstans i mörkret, jag ser inte vart gränsen slutar eller vart den börjar. Allting flyter samman. Att leva i en glasburk medan främlingar ser på; iakttagna.

Luften tar slut.

Virkat!

2011-11-07T18:24:00.004+01:00

Lillebror har fått en kompis. Visst är den söt?!

Så!

2011-11-05T22:54:00.002+01:00

Jag köpte tröjorna i min favoritbutik på nätet.

Det enda som botar

2011-11-04T01:00:00.000+01:00

Vi är många förvirrade hjärnor som försöker bringa ordning i litteraturkaoset innan tentan i nittonhundratalslitteratur. Choklad och skratt hjälper mot det mesta!

Kvinnliga föregångare

2011-11-03T08:30:00.000+01:00

Jag fascineras av gamla fotografier. Gulnade, så sköra och vackra. Ett ögonblick fruset för alltid. Människor jag aldrig någonsin träffat finns förevigade. Min farmor och farfar har en massa svartvita porträtt hängandes på väggarna i sitt sovrum. Familjefoton. En drös föregångare som levde helt andra liv, på helt andra platser. I ett helt annat land, dessutom. Många dog unga. Min farmor är nästintill ensam kvar; trots att hon levde i en stor familj om tolv syskon. Ingen av dem finns kvar i hennes liv. De har suddats ut ur verkligheten och finns bara kvar på fotografier i ett gammalt slitet fotoalbum. Kanske en enda existerar i ett liv någonstans men ingen vet vart. En av tolv. Det måste kännas märkligt att vara ensam kvar...

Farmors mor och farmor själv.

Jag och min hjärna

2011-11-02T23:13:00.002+01:00

Det är som om hjärnan skriker "STOPP!" och vecklar ihop sig till en liten, skrynklig hög någonstans inuti mitt huvud.
Som om det är fullt och inte får plats mer - den orkar inte ta in mer, orkar inte ta emot när jag proppar in mer information. Det är som när man försöker stänga en garderob som är alldeles sprängfull med kläder; man får hålla emot med en hand så att det inte trillar ut någonting och stänga så snabbt man kan! Smack! En tröja klämdes och dörren går upp, sakta. Öppnas sedan med full kraft när klädklumpen ramlar ut och fyller golvet. Irritationen ligger tung i rummet.
Jag lockas av allt annat än mina anteckningar. Jag lockas av helt fel saker. Jag måste få min hjärna att expandera, om än motvilligt, så att den rymmer mer - dubbelt så mycket vore bra. Kan du fixa det åt mig, Hjärnan? Dubbelt så stor, tack! Och en aning snabbare, effektivare - Ja men, Du vet. Tack, kompis.

Man blir sådan av att få jobbiga tentafrågor, vet ni!

"När kommer tomten, mamma?" frågade Liva

2011-11-02T22:15:00.000+01:00

Både nytta och nöje(en salig blandning, i tomtens säck i år?
Man kan ju alltid önska...

(Och ja, även mammor får göra det!)

Det glöder

2011-11-01T22:39:00.001+01:00

Att klä av sig sakta och känna hur luften får huden att vibrera för att så småningom dansa naken medan höstlöv virvlar i vinddraget mina piruetter föder fram; en tjock matta, en kletig brandgul massa under mina fötter fläckar mina gummistövlar och jag känner hur det förvildade skrattet låter förvrängt, som om det fastnar någonstans på vägen.

Livets träd, sa de.

Träd ger liv, sa de.

Guldstänk, frihetstänk, en färgad parkbänk.

Sprängs

2011-11-01T20:18:00.001+01:00

Fullsmockad vecka. Mitt huvud sprängs. Jag försöker fokusera på att läsa till tentan men ingenting går in i mitt huvud, det fastnar åtminstone inte där. Får hålla tummarna att någonting sätter sig i alla fall.

Vid femtiden är jag så trött att jag somnar på soffan, utslagen. Mönstret har upprepat sig de senaste dagarna. Att läsa och fokusera på exempeltentan känns hopplöst och bara tanken på att jag ska skriva en fältstudierapport ovanpå det får mig att vilja gråta. Imorgon åker M till Malmö för Hockey och jag står utan förskola eftersom han är ledig - hur är det tänkt att gå ihop?

Jag längtar till fredag klockan 14.00.

Ögonblick i förbifarten

2011-10-29T23:38:00.000+02:00

Personligt

2011-10-28T23:04:00.002+02:00

Marken rör sig, det vibrerar, smäller, slår. Ett svagt mullrande hörs bortom de vassa konturerna som granarna utgör och mökret ligger tungt över gatorna. En metallisk best susar fram utan att ta hänsyn till vad som kanske råkar stå i dess väg. Små minnesbilder blinkar till, som på en gammal tjockTV där antennen är fel inställd, kontakten glappar. Det blinkar och försvinner igen på en hundradels sekund.
Ljuspunkter som ter sig suddiga, ofullständiga i mökret. Gatlyktor på ensliga, slingrande asfaltsvägar. En grå, hård skrovlig bädd som ruggar upp huden när den kommer i kontakt med den, får köttet att fläkas bort i små, små bitar. Hårt mot mjukt. Jag känner försiktigt på mina knän och blodet lyser i natten. En bit av mig har fläkts av, blivit ett med asfalten. Ett tomrum i mitt inre - när slutet är förbi börjar Måndagen och en stunds väntan väntas innan det kan fyllas. Mina läppar färgas röda av blodet som strömmar till - det lilla hålet på mitt skyddande skal får det att rusa, fyller varenda litet kärl i mig och det sjuder. Jag ser honom på avstånd och jag kan inte omfamna honom, lyckas inte nå fram. Jag hade honom nära och nu håller allvaret oss åtskilda. Jag brinner, förgås av elaktartade lågor, mitt inre i uppror och mitt hjärta krackelerat. En kyss på mina blödande läppar, en omfamning av mitt sköra väsen. Se mig. Förstå mig. Jag står inte högst upp på klippan och blickar ut över ett landskap färgat i rött, cerise, grönt och gult.

Hålhallå.

2011-10-26T14:38:00.000+02:00

Hålhålhålhålhål. Vad händer? Hål. Hallå.

Skogspromenad på gränsen

2011-10-23T19:34:00.002+02:00

Rosaskimrande ljus silades mellan trädens spretiga grenverk.
Platsen kändes magisk, som om den vore förtrollad.

Det doftade våta löv och vinden var frisk mot våra rödnupna kinder. Vi gick i Hjalmar Sterns Park och njöt av den mystiska atmosfären som fyller det som finns kvar av den lilla parken. Jag slöt ögonen och det var som om jag kunde höra hjulspåren efter sedan länge svunna hästskjutsar på grusvägen nedanför stengärdet. Såg framför mig förälskade par gå tätt intill varandra, filosofera om livet. Kjoltyg som frasade med varje steg. Det måste ha varit en vacker plats, en gång i tiden. Nu har bokträden tagit över, under dem en matta av rödorange löv. Tyst, så när som på motorvägens sus långt bortom den skyddande väggen av träd och buskar. Jag njöt och mindes våra lekar - jag och mina bästa tjejkompisar älskade den hisnande känslan av att befinna oss i ett stycke bevarad historia och lät fantasin gå lös i parken. Ruinen efter en gammal väderkvarn blev resterna efter ett storslaget slott, inskriptionen H.S Park som finns på stenar i parken blev hemliga kärleksförklaringar och vi fantiserade verkligen ihop de mest storslagna äventyr innanför de halvt raserade murar som stengärderna utgjorde.

Barndomsminnen... likt en vindpust nuddade de vid mig när jag gick på stigen i parken och en välbekant, lite hisnande, känsla fladdrade till i maggropen.

Målningen på plats!

2011-10-23T10:37:00.002+02:00

Nya tavlan på plats ovanför soffan. Bättre? Sämre?

FÖRE EFTER

Detaljer: Livas rum

2011-10-23T09:35:00.000+02:00

Korgstolen & den vita Pinnstolen har jag precis renoverat. Söta, eller hur?!

1. En röd klassisk spis från BRIO.
2. Loppisfyndad kryddhylla i miniformat.
3. Slevar och hängplatta i emalj köpta i en liten affär i Köpenhamn.
4. Emaljskålar med rosor på, loppisfynd.

Tack!

2011-10-23T00:07:00.000+02:00

Tack för ert fantastiska stöttande av mitt skrivande och bloggande - alla fina ord gör mig inspirerad! Jag behövde det.

Vi njuter av en ledig helg tillsammans, hela familjen; tar vara på varenda liten stund, låter dagarna förbli oplanerade så att vi kan göra vad vi vill med dem. Idag har jag målat den andra av två söta barntolar jag fyndat på Blocket. En korgstol som spraymålats vit. Den första är en liten pinnastol som också fått bli vit. De kommer pryda varsin plats kring Livas lilla halvmånebord. Kanske visar jag en bild under morgondagen.

Bjuder på en vy över "vår" omgivning och en liten skymt av "vårt" hus och säger god natt.
Bakom de båda träden till höger ligger det..

Ärligt

2011-10-19T21:31:00.000+02:00

Jag har varit skitdålig på att skriva. Det har blivit mycket bilder och små obetydliga bildtexter eftersom jag inte har orkat. Vad har det funnits att skriva om, liksom?
Skolan tar all energi och att läsa klassiska verk och sekelskifteslitteratur för att någon annan säger att man måste är väl så där just nu. Min motivation kommer och går men jag antar att jag måste hålla ut - på fredag ska jag åtminstone ut på en gymnasieskola i stan och få ett nedslag i verkligheten mitt i allt läsande och tentaångestande - det ska bli så jäkla skönt.

Jag har en mindre identitetskris då det kommer till sweet,colorful eftersom jag inte riktigt kan komma överens med mig själv om hur mycket jag vill dela med mig av här; Vill jag vara en slags mammablogg? Vad vill jag med den här sidan, egentligen? Jag har kommit av mig lite... Läsare kommer och går här känner jag men peppa mig gärna för jag behöver det just nu.
Att fånga och förmedla min vardag i ord och göra det vackert var enkelt innan men jag har kommit av mig efter att ha läst en himla massa lyrik de senaste månaderna. De stora gamla diktarna tar orden ur munnen på mig, eller orden ur fingrarna om man hellre vill se det så...

Dessutom händer det noll på hemmafronten. Inget sovrum och en ofrivillig paus i hyresvärdens renovering av "vårt" hus innebär att jag inte kan genomföra mina inredningsprojekt som jag så gärna vill dela med mig av. Allt är kaos och huller om buller, liksom.
Peppa mig! Håll ut! Överge mig inte... Jag gillar ju er.