Om att välja den perfekta bland tusentals

Vått gräs känns mjukt mot strumpbyxklädda ben. Den rå vinden svider mot kinderna vars färg mörknar och blir rödrosig ju längre vinden får riva min mjuka, ömtåliga hud. Ett gråbrunt landskap ligger framför mig, träden som mörka siluetter i bakgrunden utgör en hård kontrast mot allt som bara råkar flyta samman. Små, utspridda färgklickar av grönt, rött och blått. Människor skymtar mellan granarna och jag går tyst. Försjunken i mina egna tankar. Den perfekta julgranen ska väljas ut men jag tycker de flesta ter sig likadana. De skiljer sig förstås åt då det kommer till sort. Jag vill ha en helt vanlig gran med smala, spretiga grenar och tunna juldoftande barr. En liten som inte fyller hela rummet. Blågran. Kungsgran. Där. Tillslut står den framför mig. Den mest perfekt operfekta gran jag någonsin sett. Den. Just den ska vi ha! Några riviga ljud från sågen och så ligger den platt i det blöta gräset medan regndropparna faller mjukt, strilande och liksom sörjer över dess fall. Den går precis in i bilen och doften får värmen att sprida sig i maggropen på mig. Nu är det snart jul.